"Jag vill inte bara sitta - en kvalitativ studie om asylsökandes upplevelse av asylprocessen"

Denna uppsats hade som övergripande syfte att undersöka hur asylsökande upplever asylprocessen. Vi valde följande frågeställningar som komplement till vår forskningsfråga: Hur upplever de asylsökande sin situation i väntan på beslut? Hur upplever de mottagandet i Sverige? Hur ser de på integration? Insamlingen av material har gjorts genom kvalitativa intervjuer med åtta utvalda personer. Tidigare forskning visar att asylprocessen kan ha negativ inverkan på individers hälsa och bidra till en känsla av utanförskap. Asylprocessen är ofta en lång och utdragen process och genom att intervjua personer som upplevt hur det är att vänta på asyl har det framkommit gemensamma svårigheter kopplat till språk, sysselsättning och sociala nätverk. Vi har använt oss av Durkheims teorier om organisk solidaritet och menar att asylsökandes upplevelser av asylprocessen är ett klassiskt exempel på anomi. Resultatet visade att intervjupersonerna hade en övergripande negativ upplevelse av asylprocessen. Alla intervjuer vittnade om en känsla av att stå utanför samhället, något som ofta var kopplat till att de under asylprocessen varken fick jobba eller studera på SFI. Många uttryckte en besvikelse över att samhället inte verkade möta dessa behov. Slutligen fann vi gemensamt för alla att språk, sysselsättning och ett starkt socialt kontaktnät är grunden till god integration i samhället samt att alla upplevde en stor frustration över att varken få komma in i arbetslivet eller få undervisning i språket innan beslut om uppehållstillstånd. Vi drar slutsatsen att det finns mycket som kan göras för att förbättra asylsökandes situation i väntan på uppehållstillstånd.